Hösten är här och jag börjar redan sakna sommarens lugn.
Som person uppskattar jag Sveriges varierade vädelekar rätt bra, även om skitväder kan gå mig på nerverna. Jag är väll helt enkelt för ytlig för att tåla vind och fukt som snabbt förstör delar utav min personliga stil. I det här landet är vi aldrig riktigt nöjda, antingen är det för varmt eller så är det för kallt. Det är väll därför jag gillar dessa variationer på väderlekarna, att det aldrig blir för enformigt. Jag skulle aldrig klara av att bo på en plats där hetten eller kylan vore konstant, jag skulle helt enkelt kvävas eller frysa till döds. Varje årstid har sin egen charm, men sommaren är något speciellt. Det är lugnet, det är en slags sinnesro över hela samhället som tar sig rätt in i själen. Problem och känslostormar käns mindre besvärliga.

Jag råkade döda en spindel igår, jag lovar det var en olycka.
Insekter är ren och skär panik! När jag fann en spindel i badrummet så var jag snabb med sopkvasten, allt för att putta bort den på något sätt. Istället dog den, jag mossade den och vad som blev kvar försvann spårlöst. En spindel betyder tur, men att döda den står för otur. Idag fick jag ta del av bägge delar, det började med att jag skar mig rejält på ett rakblad på ett mindre bra område. Men i övrigt har det flytit...helg, pengar på kontot och ett gott tecken från en viss person :) 

Dock har det varit lite för mycket elände senaste veckorna.
Inte nog med att blått gick vidare i valet, under måndagen fick jag ett tråkigt samtal. Min morfar hade trillat och brytit benet, fick direkt åka till min kusin för att sitta barnvakt mitt andra vakna dygn på raken. Min morbror fick snabbt åka till akuten för att sällskapa under röntgen, dagen efter blev det operation och lika snabbt var han hemma igen. SKANDAL!!! Är det politikerna man ska tacka eller? Att min stackars gamla och sjuka morfar ska behandlas som en påse skit? Hälsade på honom under torsdagen och han såg så liten och ynklig ut, han låg där och sov som ett litet sorgset barn. Snabbt drogs jag tillbaka i tiden, när jag var liten och morfar var en frisk man, likså mormor. Numera bor det på ett ålderdomshem och inget är sig riktigt likt längre. När vi skullde vinka adjö, då kysste morfar sitt finger och gav en slängkyss :,(

Lilla morfar <3

 
Standardmotivet helt klart.
I stort sätt så har väll alla sett dom små vita blommorna, körsbärsblommorna. Lite av det motiv som man ger sig på så där i nybörjarträsket och som ständigt återkommer. Blommor är väll inte det roligaste att ge sig på som fotograf, lite för simpelt och kanske lite uttjatat för den delen också. Endå håller det, på något märkligt vis kan något så simpelt som en blomma variera så galet mycket beroende på hur man tar bilden. Det spelar ingen roll vad man egentligen väljer att fota, ingen bild blir helt den andre lik, även om hundra personer knäpper samma motiv. Ganska häftigt faktiskt.

Nog om det...
Något som däremot hör till ovanligheten är att jag besitter en huvudvärk från ingenstans. Har varit ledig under dagen, dock pluggat lite för nyttans skull men inte allt för brett som annars, ätit gott men nyttigt, utvilad med en ledig dag extra utöver helgen, så varför det trycker i min skalle är ett under?

Tror jag tänker för mycket, det är lite av mig i ett nötskal.

Sommaren har verkligen rusat förbi.
Inte för att det har med sommaren i sig att göra, tiden har alltid varit en fobi som ständigt gjort sig påmind genom att just rusa förbi mest hela tiden. Min mormor brukar alltid säga att förr i tiden, då gick inte tiden alls så här fort. Jag har svårt att finna tidsepokerna som avgörande faktor, att tiden liksom skulle gå inom olika hastigheter bara för att tiderna förändras, för att åren går och dagarna byter namn? Jag tror snarare att vi har oss själva att skylla liksom hela mänskligheten, vi pressar oss själva till den milda grad med olika sorters sysslor tills vi helt glömt bort att njuta av nuet och det verkliga livet som sker medans vi är upptagna med annat. På något vis är det svårt att komma ifrån alla måsten, men desto lättare att se det värdefulla i små ting. Det är väll detta som faktiskt förklarar min förmåga att alltid sitta uppe några timmar extra om nätterna, att alltid vilja vara den som suger lite extra på livets sköna ögonblick, bara för att verkligen få njuta så länge det bara går.

Hösten började lite kämpigt.
Först en sen bokleverans för den nya terminen och därefter plugga ikapp en heltid på fem kurser där vi förväntas vara idag. Sammanlagt har jag räknat en halv mattebok på 165 sidor och skrivit ett prov på dessa sidor som faktiskt kändes lovande, läst en drös med texter och lämnat in fem arbeten inom loppet av någon vecka. Det sista blev klart ikväll så nu är jag rätt i planeringen igen, otroligt skönt och särskilt med tanke på allt som fyller mina tankar dag ut och in, en syssla mindre lättar lite på bördan och lämnar extra tid åt att verkligen stanna upp och njuta det vid sidan av.

Man kan säga att en god planering skapar bättre marginaler åt både måsten och fria val, på så sätt käns det endå som att jag försöker ta till vara på mitt liv enligt bästa förmåga, bara möjligheten till att uppskatta dessa små ting ökar livskvaliten rejält.
 
Nu har man ju en mängd shyssta serier att följa igen, gäller att planera tiden väl ;)