Så var även detta år över.
Likt många andra tycker jag mig känna att åren verkligen susar förbi. Hur kommer sig detta? Tänkte hålla mig kort, ty långa inlägg månadsvis må vara överkurs. Året har haft sina upp- och nedgångar, men så är ju livet och på något sätt finner jag alltid en mening med allt. Dock vill jag endast poängtera det fina och härliga. Även om allt i slutänden funnit en lösning, så vill man sällan återuppleva känslornas krig. Det man vill minnas och kommer att minnas i stora drag, det är sådant som får än att le.

♥ Min kreativitet växte. Jag vågade mig på mera i photoshop, bit för bit lossnade en hel del.
♥ Jag fick mitt första och även mitt andra inlägg publicerat på blogg.se. Det finner jag som en stor komplimang.
♥ Såg musikalen Hairspray och älskade vad jag såg.
♥ Början på året innebar stora förändringar för några jag älskar mest. Det var och är känsligt. Men jag vet att det behövdes. I slutänden måste jag se till deras bästa och då käns allt lite enklare. Ibland måste man släppa egot.
♥ Bloggandet la sig åt sidan, men kom tillbaka i samband vid köp av nya datorn. Även fotosuget växte på sig.
♥ Började fiska med pappa. Ett intresse min far haft sen barnsben och något jag såg chansen att ta del i.
♥ Såg Lundell på scen, både en och två gånger. Älskar musik, älskar Lundell. Blivit nya grejen att aldrig missa en Lundell-konsert.
♥ Vågade ta för mig mera och växte ytterligare som människa, även om barnasinnet är en viktigt egenskap att behålla.
♥ Läste färdigt betygshöjningarna på komvux, i hopp om att bredda mina möjligheter. Fick en del betyg bättre än väntat. Det bästa var nog svenskan, där jag fick högsta betyg i alla kurserna. Läraren berätta att hon var anledningen till att Paulo Coelos "Alkemisten" kom till Sverige. Hon älskade mina texter och peppade mig att söka in som författare eller journalist.
♥ Mitt politiska intresse växte och äntligen började jag se hur mina åsikter kring samhället var lagda. Röstade för första gången.
♥ Gjorde fler biobesök och tog del av upplevelser som både piggat upp vardag och inspirerat.
♥ Började jobba mer på min personliga stil och hade även turen att lyckas kamma hem en del vinster/prover/presentkort genom bloggandet. Känt mig lite extra speciell, med den lyxen.
♥ Fyllde 25, med blandade känslor ^^
♥ Samt en hel del till som jag säkert glömt i stundens skrivande.

Hoppas ni får ett Gott nytt år!!

Att tiden flyr förbi oss i all sin hast, kanske inte är en nyhet.
Jag känner mig lite kluven när jag tänker tillbaka på året som gick, det har varit blandade känslor, allt från glädje till sorg. Men det är ju så livet ter sig. Jag känner bara att en årsresume i mitt fall käns så svårt, att dokumentera uppgång och fall som beskriver mitt liv under året är en aningens komplicerat. Att dokumentera alla skeden har inte varit min starka sida, saknat både årk och tid även om viljan varit där. Dessutom vore mitt liv att jämföras med regnskogens hastiga väderbyten, först solsken, sen spöregn. Det är väll några små ljusglimtar jag valt ut och hinner i nuläget återspegla här. Mycket har också varit lite för privat att ta upp i detaljer. Sen är ju den stora frågan, hur går man tillbaka 365 dygn och väljer ut alla tusentals skeden i korta drag?

Min systemkamera, Canon EOS 400d.
Efter en stor inspirationskälla upptäckte jag allvaret i mitt fotointresse. Önskade mig en system i julklapp och den önskningen kändes ganska hopplös. Otroligt nog har jag en givmild familj, det blev ingen kamera men så pass mycket pengar från olika håll att jag kunde köpa mig den där systemkameran i alla fall. Inget jag ångrar och enligt källor var det också en bra nybörjarkamera. Upptäckte att jag gjort samma första inköp som min fotoförebild, då vet man att det inte blev ett dåligt köp i alla fall. En bra början på året som också tog sin start med ett samtal från morfar på självaste nyåret, en glad röst i ena änden berättade att han vunnit över 100.000:- och givetvis är det ett glädjande ögonblick när det går bra för mina kära. Detta var lite som en sagostart på det nya.

Ulf Lundell på scen.
En otrolig musiker jag växt upp med från barnsben. Nostalgiska texter som berör i alla lägen och målas upp på det mest genialiska sätt. Lundell vars far var en mycket god vän till en nära familjemedlem. Lundell, en mycket omtyckt artist på både mamma och pappas sida. En man som alltid håller men vars konserter man bara inte kan missa när han befinner sig upp åren. Något som varken syns eller hörs, dock förstår jag hur värdefull varje tillfälle må vara. Min mamma och jag började oktober -08 på annexet, sedan fortsatte mars -09 på globen "klippet, hon gör mig galen". Det var en av dom sånger som magiskt väckte liv i hela globen, alla sjöng tillsammans till lågorna från tändare i mörkaste välfyllda glob. Det var blandade åldrar som tillsammans strålade av ungdom och frihet, doften av vin och öl spred sig i luften bland känslosvallet. Mamma och jag blir som två rebeller i ungdomens anda. Två kalla öl, skål och kvällen är vår! Sen fortsatte detta underbara skede juli -09 skansen, sommarvärme på utescen längst fram. Där trängdes vi, sjöng med och dansade med varsin öl. Detta är obeskrivligt underbart på många sätt, livet lekte.

Giftemål och bröllopsfirande.
Pappa träffade sin kärlek och gifte sig sommaren -09. En stor glädje för hans skull efter många svåra stunder i livet. Mormor och morfar firade 50 år som gifta "guldbröllop" och bjuder hela familjen på fin restaurang. Jag spelar upp en personlig låt för dem och håller ett tal med en text jag själv skrivit som berör mina känslor för dessa underbara människor. De bästa jag har. Efter talet ser jag mormor och morfar gråta, så gör även vi andra. De fick mig att känna, nu har jag äntligen fått fram vad jag verkligen känner på riktigt. Mormor och morfar har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Även mamma och hennes sambo går i giftastankar, kanske det blir några fina stunder där också framöver?

Att vara helt lärd, det blir man aldrig.
Jag lär mig något hela tiden, allt från det hårdaste motgångarna som gör mig till en starkare människa och livets underbaraste ögonblick som förklarar hur pass värdefullt något må vara i enns liv. Den dyrbara tiden, enns nära och kära, livet jag lever med dess obegränsade möjligheter. Jag kan också vara något. Jag är min egen lyckas smed, bort från det svåra, fram mot det bra. Sommaren var fin, en underbar mormor och morfar som alltid ställer upp. Utflykter av flera slag med många sköna stunder. Så även det övriga året.

Även jag gjorde fler framsteg. Jag lärde känna nya människor. Tog modet till mig att våga gå emot det som skrämmer mig, då ett färdigt moment är mycket skönare än att oroa sig för skedet innan och man utvecklas ju enormt när man faktiskt vågat göra ett försök oavsett resultat. Fick fina resultat i skolan då jag läser upp betygen med flera MVG och VG (jag som aldrig haft ett mvg förr). Jag har vågat säga ifrån till flera människor som uppfört sig illa på både hög och låg nivå, vågat ta för mig, vågat göra mina plikter. Jag har blivit så jäkla stark att jag förvånar mig själv och även gått ner tolv kilo till att börja med. Sjukdom inom familjen, svåra förändringar och mänsklig idioti har skölj över mig som en våg, dock har jag helskinnat bitit ihop med vetskapen om att livet fungerar såhär. Den enda som kan slänga färgklickar på det grå, det är jag. Att jag sedan fått en drös komplimanger kring hur duktig jag är, klok och vacker gör ju inte saken sämre. Det har kommit från nära, utomstående jag inte känner, näras nära och högt uppsatta människor. Det gör mig väldigt glad och det bär jag med mig i min fortsatta utveckling. Jag ger mig aldrig, hur svårt det än må vara, så är det jag som vinner striden.

 

Foto, html och photoshop.
En djungel av kunskap, teknik och möjligheter. Även en frustration och hjälplöshet för den nyfikne utan kött på benen. Jag har kämpat, sökt och försökt. Många gånger har jag helt gett upp för att efter längre tid knäcka mysteriet. Under året fick jag inte bara min systemkamera, även photoshop CS3 kom i mina ägor. Jag har bitivis lärt mig det ena och det andra som jag hoppas ska resultera i att jag tids nog blir vassare. Kreativitet är kul, fast bara när det fungerar som det ska ;)

Att ta livet förgivet, det är misstag många gör, även jag. Det finns något som heter - minns gårdagen, lev idag och dröm om morgondagen. Det är väll lite så jag gör. Jag hoppas bl a på att jag givetvis ska utvecklas ennu mera som person, wow vilken känsla det är när man lyckas. Jag ska kämpa på i den tur och ordning livet möter mig och ta mina beslut med förnuft. Bita ihop vid motgångar och vara den starka tjej jag faktiskt numera är med erfarenheter och visdom i bagaget. Att fortsätta våga, ta för mig och gå emot det felaktiga är givet.

Att jag skulle bli lika grym som min kreativa förebild får mig att känna prestationsångest. Men man vet aldrig, jag ska fortsätta med min nyfikenhet och se vart mina kunskaper leder.

Ett svårt beslut måste också tas, vilket yrke jag skall sattsa på. Förr eller senare måste mina höjda betyg fortsätta på andra banor. Det finns en intressant möjlighet, men jag får se?

Sen har jag lovat mig en gång för alla att jag skall lyckas med något jag kämpat med länge. Man skall icke säga A och undanhålla B, men jag tror faktiskt att detta kan vara lite som en underskrift för mitt eget inre, ett löfte i mina egna tankar. Nu skall jag lyckas, utan krav från omvärlden, i min egen tystnad på ett sätt som passar mig långt bortom överdrifter, endast sunt förnuft.

Sist men inte minst så hoppas jag på ett år fyllt med fortsatt framgång, verkliga drömmar, kärleksfyllda ögonblick och mer därtill. Bara ett försök är mer värt än ingenting. Aldrig känna ånger, bara ett liv som levs till fullo efter bästa förmåga.